Nu börjar jag må bättre, men det är svårt att veta vad som är sjukdom/mediciner m.m. Och det är så jobbigt att känna att jag inte orkar göra allt som jag vill, igår var Christopher med och besiktigade bilen, vågar inte köra då jag känner mig lite seg/darrig av alla mediciner. Jag gjorde inget men ändå somnade jag nästan i soffan när jag kom hem. Tala om att ta ut sig... Sedan var det dax att åka till vårdcentralen och lämna blodprov/kissprov. Svar får jag nästa vecka då det är dax för ett besök på Huddinge Sjukhus.
Det känns "konstigt" att när alla frågar om jag mår bättre, så visst gör jag det, inget går att jämföra med när jag låg på sjukhus med massa feber, men det är svårt för det är ingen förkylning som går över utan något som jag måste lära känna igen och lära mig leva med. Det känns som om jag säger att det är bättre så tror "alla" att jag jobbar och är som vanligt. MEN jag vet inte ens vad som kommer vara som vanligt längre, förhoppnings så kommer allt bli som vanligt igen, som det var innan jag blev sjuk och jag vill att det ska bli det NU! Jag för söker göra lite saker varje dag för att känna att jag klarar av lite saker, trött blir jag men det känns skönt att inte bara sova, men det är väldigt skönt det oxå... :)
Visst blir det som (nästan) vanligt igen! Men det kommer att ta lite tid, så du får skaffa dig tålamod! Bra att du försöker lära dig att "känna igen" dina symptom och vad sjukdomen kan innebära, men det är säkert alltför tidigt ännu. Ta det lugnt nu när du är sjukskriven, det är ju det du behöver. Framåt våren kommer du att veta mer och anpassa dig efter orken och dagsformen. Jag håller tummarna för att det ska bli så normalt som möjligt. Jättebra att du försöker företa dig lite saker, bra träning! Stor kram från Mamma
SvaraRadera